Ibland kan man känna att man vill starta dagen med lite dramatik, men ibland får man lite för mycket!!!

Idag kände jag mig verkligen inte bra och Josephines familj stod med öppna armar och erbjöd sig att

jag kunde få spendera våran rast i deras källare.

När vi närmade oss huset så kände jag mig akut sämre och att kroppen domnade bort så jag fick lite assistans med att ta mig fram till dörren.

Jag hade verkligen ingen ork kvar i kroppen och när Janna gick tillbaka till bilen och Jossan gick in så blev det bara svart. Jag vaknar tydligen 10 min senare av att Jossan & Janna samt Jossan syster med sin lilla knodd på 6 månader  över mig och försöker få liv i mig. Gaah galet verkligen får jag kände mig inte så dålig att jag var svimfärdig!!!

Jag är evigt tacksam och överaskad hur en främmande familj kan bry sig och ta hand om en främling som jag faktiskt är för dom.

Nu efter mycket om och men så mår jag bättre och jag kommer att ta det lugnt på jobbet imon det kan jag lova!!!